mun

Sueco

mun
pronunciación (AFI)	[ˈmɵnː]

Etimología 1

Del protogermánico.

Sustantivo

Flexión de mun

	Singular		Plural
	Indefinido	Definido	Indefinido	Definido
Nominativo	mun	munnen	munnar	munnarna
Genitivo	muns	munnens	munnars	munnarnas

1

Boca.

• Ejemplo: 

  Tugga inte med öppen mun→ No mastiques con la boca abierta.

Compuestos

• mungiga
• mungipa
• munhåla
• munkavle
• munkorg
• mun-mot-mun-metoden
• munsbit
• munskydd
• munspel
• munstycke
• munsår
• pussmun

Derivados

• muntlig

Locuciones

Locuciones con «mun» [▲▼]

dra på munnen ful i munnen grov i munnen hålla mun hålla tungan rätt i mun i vars mans mun leva ur hand i mun med en mun morgonstund har guld i mund prata bredvid munnen ta bladet från munnen ta i sin mun ta ord från munnen

Toki pona

mun
pronunciación (AFI)	/ˈmun/

Etimología 1

Del inglés moon ("luna").

Sustantivo

1

Luna.

Adjetivo

2

Lunar.